Hermelinen är en av de minsta kaninrasen i Sverige. Vid exteriörbedömning får den väga högst 1,3 kg för att få full poäng.

De korta öronen framhäver det runda huvudet och ger tillsammans med den korta kroppen en välproportionerad helhet.

Huvudet skall vara kägelformat både hos honor och hanar. Halsen skall vara kort och mycket kraftig.  

Öronen sitter tätt tillsammans och är upprättstående, väl avrundade i spetsen och skall harmoniera med kroppsstorleken. De får inte vara över sju centimeter (idealet är 4,5 - 5,5 cm) eller för grova, men de får inte heller vara så tunna och dåligt behårade att de får ett rosa skimmer.

En kanin i varje bur
Två honor kan ibland samsas i samma bur om de är systrar från samma kull. När de blir könsmogna kan de rida på varann och skada varandras pälsar.

Två hanar kan man inte ha i samma bur, inte ens om de är kullsyskon. De kan skada varann svårt.

En hona och en hane trivs så bra ihop att det kan bli ungar ofta, kanske varje månad.

Tänk på att dina kaniner är mest aktiva sena kvällar, tidiga morgnar och nattetid.

En solig dag kan de ligga tätt intill varann och se ut att trivas ihop men när kvällen kommer kan det bli slagsmål. Det är alltså bäst att ha en kanin i varje bur.

   (y)                               (y)                                (y)                                (y) 

Hermelinen finns i många olika färger och teckningar. Den kan vara normalhårig, korthårig (rex) eller långhårig (fuchs). Trots att fuchsen har långt hår skall du inte klippa den.

 

En nyfiken Hermelin ställer sig ofta på bakbenen för att se bättre.

Tamkaninens revir blir buren och om den springer lös inomhus anser kaninen att hela lägenheten är dennes revir. Det går därför inte att släppa in en kompis till den, varken i buren eller i lägenheten utan att bråk uppstår.

Sitt revir märker kaninen ut genom att gnida hakan mot vissa föremål. Under hakan finns en körtel som avger en så svag doft att vi inte kan känna den men det kan däremot andra kaniner göra.



En del kaniner har så stark känsla för att upprätta revir så att de anfaller handen när man sticker in den i buren. Blir man då rädd och drar tillbaka handen blir kaninen allt kaxigare och till slut börjar den bitas så snart den får en chans.

Låter man kaninen lukta på handen vid första ”anfallet” brukar den förstå att den inte är någon inkräktare. Det går inte att genom aga få den på andra tankar. Har den blivit argsint så får man byta ut den.







Skaffa ett sällskapsdjur och lev längre!
Att smeka, prata med och se på djur påverkar kroppen fysiologiskt - det sänker blodtrycket och dämpar upprördhet. Det har klarlagts i ett flertal undersökningar på senare år. Sällskapsdjurets viktigaste roll är dock att det får oss att skratta!

Allt detta påstår en av Englands populäraste veterinärer Bruce Fogle i sin bok "Vi och våra sällskapsdjur".